Johanna Nylander om ”Nät och Samtal” och aktivistpanelen
”Nät och Samtal” – seminarie arrangerat av Juliagruppen på Tekniska Museet, Stockholm den 19 augusti 2009. Aktivistpanelen.
Tillsammans med Emma Marie Andersson (vinnare av Stora Bloggpriset 2008, kategori Politik & samhälle), Joakim Jardenberg (internetveteran vid Mindpark.se), och Erik Josefsson (handläggare för Piratpartiet i Gröna gruppen, Europaparlamentet) deltog jag i panelen som samtalade om nätaktivism.
Paneldiskussionen gick från högt till lågt, trots att paneldeltagarna till stort höll med varandra i grundläggande drag. Internetvänligt och för ett öppnare samhälle försökte samtalet nå en lite högre nivå, med förhoppningen om att publiken skulle få höra något nytt.
Samhällets öppenhet och transparens var kanske det mest självklara och genomgående temat i hela nätaktivistpanelen. Utan ett öppet samhälle med fungerande genomskinlighet mot makten och offentlighetsprinicp mot staten, är det omöjligt att påverka beslut innan de fattas. Erik Josefsson berättade historien om hur den svenska älgens export till frankrike och menade att öppenhetstilltron och offentlighetsprincipen måste exporteras på samma sätt. Om inte annat för att det inte på något annat ställe i världen kommer bli bättre än här.
För att nätaktivismen skall gå vidare från att beröra engagerade människor på nätet till att övertyga politiker, behöver politikerna öka sin kunskap. Aktivismens roll är att opinionsbilda och utbilda våra politiker så att även den som inte är familjär med nätet kan fatta kloka beslut som inte slentrianmässigt bygger på gamla strukturer.
Genom kluster kaos och slumpsammanhang kan nätaktivismen göra skillnad. Blod, svett, tårar och arga demonstrationer behöver inte vara det bästa sättet att påverka. Med engagemang som sträcker sig förbi vanliga maktstrukturer kan nätet ge en direktdemokrati som man inte hade kunnat drömma om för femtio år sedan. Det är bättre, viktigare och effektivare att konstruktivt bygga något tillsammans, än att bara vara arga och missnöjda.
Nätet decentraliserar makten. Både rent fysiskt eftersom plats spelar mindre roll, men även strukturellt. Om fler människor får insyn, kan föra information mellan varandra och sprida den vidare blir demokratin mer levande. Som panelen innan talade om är nätet infrastruktur, och aktivistpanelen höll med. För att maktdecentraliseringen skall leva måste anonymiteten få fortsätta att vara viktig, och vara lika självklar på nätet som offline.
Även om det finns ett dåligt maktförhållande mellan den som är van nätanvändare, aktivist eller bara medborgerlig deltagare i det demokratiska samtalet på nätet, och den som tycker att det är svårt och krångligt, är den klyftan ingenting mot den avgrunden som fanns mellan makt och individ före nätet. Det är rätt viktigt att inte glömma bort det när man talar om tekniska framsteg och vikten av bra nätpolitik. Nätaktivismen måste däremot bli mainstream, och för att den skall bli det måste både aktivister och politiker ta sitt ansvar, förenkla den demokratiska processen och släppa in fler i ett medborgerligt samtal.
Teknik kan inte vara neutralt, men nätet skall vara det. Nätets operatörer och transportörer skall inte ha något medlaransvar. Samtidigt måste man ta hänsyn till tekniken när man stiftar regler för att förhindra att döda innovation och utveckling, och tar hänsyn till individers rättigheter och integritet.
Efter panelen hade slutat diskutera öppnades det upp för frågor från publiken. Det var frågor om nätvänligas roll i partipolitiken och hur man kan stötta vettiga personer i partipolitiken. Det är lätt att glömma bort hur partiklimat ser ut med kompromisser och att beslut inte alltid blir som man tänkt från början. Aktivister måste vara en bra motpol till konservativa partipolitiker, och alltid driva frågan lite längre, annars finns det inga mål att uppnå.
Det får inte vara svårt och krångligt att aktivera sig, och det borde vara våra folkvaldas uppgift att se till att den demokratiska processen fungerar även i ett digitalt format. Alla som försökt förstå sig på EU-byråkratin vet att det är krångligt att hitta så enkla saker som dokument över vad som faktiskt har beslutats. Samtidigt som aktivister knäcker de befintliga systemen, måste vi fortsätta trycka på politikerna att förändra dem inifrån. Byråkratin är inte försvarbar.
En annan av frågorna handlade om hur man hittar balans mellan öppenhet och integritet? Kanske handlar det inte så mycket om nätaktivism, men i samhällsdebatten verkar det ofta som att de två sakerna står i motsatsförhållande till varandra. Med mer transparens i systemen får vi tolerans. Förhoppningsvis samma tolerans som när världsliga gränser bryts och människor kommer lite mera närmare varandra. För det är just det som är så fint med nätet. Fler får faktiskt vara sig själva lite, lite, mer. Det tror jag är bra, och får sammanfatta aktivistseminariet från Juliagruppen.
Posted at 15 September 2009